Satt och tog det ytterst lugnt, då jag ser hur en kattsvans ilar förbi mitt fönster. Jag börjar direkt att tänka på The Grudge av någon anledning. Så jag ställer mig upp för att se vad det var, och då ser jag hur en liten katt springer runt på min balkong. Öppnar balkongdörren lite och kollar ut och märker att den är ganska skygg och rädd.
Så jag går in igen. Går ut till köket, hämtar snus och när jag kommer tillbaka sitter katten vid mitt skrivbord och kollar på mig. När jag ska gå fram för att ta ut den springer den under min säng, så jag kilar tillbaka till köket för att hämta ost. Det tar ju antagligen ett jävligt bra tag innan katten ens bryr sig om att jag har ost i min hand. Katter är alldeles för smarta djur. Men tillslut kommer den fram och käkar upp osten, och efter att vi har blivit homies bär jag ut den.
Går in igen. Går och pissar, och när jag kommer tillbaka är katten ännu en gång i mitt rum. Denna gång hinner jag inte få tag i den alls, utan den springer ut i vardagsrummet. Jag kommer efter. Försöker locka på den, försöker smyga sig på den och försöker att fånga den med all min kraft. Men den där lilla liraren var jävligt snabb. Så jag får tag i den tillslut och humpar ut den på balkongen, men den slinker in igen. Blir förbannad. Jag alltså.
Springer efter, försöker putta ut den, får tag i den, går mot dörren för att ge den till grannen, men då blir kattfan rädd för ytterdörren och det är omöjligt att hålla fast i en liten, smal och envis katthona. Så jag är tvungen att släppa henne. Hon morrar lite, men jag fortsätter att springa efter henne och tillslut får jag tag i henne, kastar ut henne på balkongen och stänger dörren snabbt som fan. Då lägger hon sig ner och rullar över på rygg och stirrar på mig. Som att "Hehe, det där var kul, fast du var ju inte så snabb, inte lika snabb som jag i alla fall, ha ha, roligt".
Jag hatar kattjakt. Jag hatar det.
Och nu har jag hår på kläderna och sitter och nyser. Fan också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar