Nu måste det hända någonting.

Jag har aldrig varit såhär uttråkad i hela mitt liv.

Jag får panik. Jag får klaustrofobi i mitt eget skinn. Tristessen kommer käka upp mig vilken sekund som helst. Jag hade kunnat springa ut och jogga nu, bara för att jag vill ha någonting att göra. Eller nä, jag är mörkrädd och livrädd för björnar, så det går inte för sig. Men ni förstår min poäng. Seriöst, nu måste det hända någonting!

Jag orkar inte sitta inne och plugga något mer. Jag känner mig som en uttråkad eremit. Jag var ute igår, men det känns som att jag har suttit inne och ruttnat i flera veckor nu. Jag vill lämna Luleå. Jag hade blivit nöjd utav att bara fara till Skellefteå och äta på MAX eller någonting. Herregud. Jag vill fan bara skrika rakt ut.