Sitter och lyssnar på fransk musik från ett sent trettiotal. Vickar lite på tårna och hittar tyvärr inga anledningar till att stänga av min dator och somna. Min kropp är trött, men min hjärna spelar mig spratt och vill inte vara trött längre. Nä, min hjärna tycker att det är en bra idé att bli pigg nu. Jag tycker personligen att det är en ganska dålig idé faktiskt.
Längtar till hösten, då jag kan börja med steg ett i franska. Längtar tills jag kan sitta ute på balkongen i sensommarens sol med ett glas rödtjut och prata franska med mig själv. Känna mig som en poet med svåra tankar. För poesi, franska och rödtjut passar ihop. Sedan vill jag gärna glida runt på Champs-Élysées i Paris med en basker på sniskan och sjunga på franska. Ta en tugga av en varm baugette och skölja ner det med ett rött vin från 1800-talet. Ligga vid Eiffeltornet under ett pilträd i skuggan och skriva diffusa texter på ett språk jag ännu inte behärskar.
Nä, jag skojar med er. Jag är trött och förvirrad. Vet inte riktigt vad jag säger/skriver just nu. Jag är på ett flummigt, svårt och förvirrat humör just nu. Jag tror det är lika bra att jag lägger mig i sängen, drar täcket upp till näsan och kollar på Les Chansons d'Amour för femte gången. (Ja, jag har sett den 5 ggr. Vad? Louis Garrel är fantastisk och soundtracket ger mig rysningar.)
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar