Jag hatar snor.

Snor.

Jag hatar snor. Jag klarar inte av det. När jag snöt mig för ett tag sedan råkade det hamna på sniskan och hamnade på min läpp. Jag hade kväljningar i 15 minuter efter det. Så när jag en gång för längesedan hade prao på mammas jobb (dagis) fick jag uppleva en hemsk sak. En liten flicka kom fram till mig, sa fröken och då vände jag mig om. "En snorkuse" säger hon och sträcker upp sin lilla hand och visar sin stora och farliga snorkuse på sitt pekfinger. Hon ville att jag skulle ta den.

Jag tror jag spydde lite i mun då. Och att chocken sedan gav mig minnesluckor. För jag minns inte vad jag gjorde. Jag vet bara att det var just då jag bestämde mig för att aldrig jobba med barn, skaffa barn och aldrig mer komma i närkontakt med snor.

Men snor. Det finns inget värre än snor.